Lite historik om ransonering och ransonerings kort
Här på Solhem finns en hel samling av gamla ransoneringskort som förra ägaren lämnat efter sig, bilderna nedan kommer från denna samling. Fantastiskt, att de finns kvar, efter så lång tid... Inte hade dom det lätt på den tiden, slit och tungt arbete var vardag för dem, och när till på köpet två världskrig följde ganska tätt på varandra, med allt vad detta innebar, så kan ju livet ibland ha tett sig från den mörkare sidan. Bland annat detta att det blev ransonering på mat och andra förnödenheter, mat var ju då (mer än nu) ett absolut nödvändigt inslag i deras vardag för att de bland annat skulle orka med allt tungt arbete som de dagligen utförde. Skulle liknande ransoneringar införas i dagens samhälle, skulle vi väl svälta ihjäl, med tanke på allt överflöd som nu finns...
Ransonering – Ransoneringskort under första världskriget
Statens livsmedelskommission med underlydande byråer fick med anledning
av bristen på livsförnödenheter i uppdrag att importera brödsäd
och fodermedel, så länge det var möjligt. Kött, fläsk,
ägg, smör och fisk ställdes under ransonering, och försäljningen
av dessa reglerades. Folkhushållningskommissionen fick från september
1916 det viktiga uppdraget att reglera konsumtionen av socker och andra livsförnödenheter.
Kommissionen tillsatte i varje län en eller flera livsmedelsstyrelser,
och kommunala livsmedelsnämnder, som förut var frivilligt tillsatta
på många håll, blev obligatoriska. Från och med november
1916 erhöll varje person rätt att enligt särskilda kort köpa
högst ett kg socker per månad (för december två kg). Sedan
staten den 8 januari 1917 lagt beslag på all brödsäd, mjöl
och bröd erhöll varje jordbruksidkare 12 kg brödsäd per
person i månaden och andra personer enligt särskilda "brödkort"
250 gram mjöl eller 325 gram mjukt bröd eller 200 gram hårt
bröd per dag. Ökad ranson tilldelades personer med tungt arbete enligt
särskilda s.k. "påbrödskort". Kaffet beslagtogs, och
åtgärder vidtogs att reglera försäljningen av mjölk
med mera. På spannmål sattes minimipris för att uppmuntra brödsädsodlingen.
Brännvinsbränning förbjöds från 1 oktober 1917 utom
i samband med pressjästberedning eller framställning av brännvin
från avfallslut vid sulfittillverkning. 1917 års klena skörd
nödvändiggjorde statsbeslag på och ransonering av hö och
andra fodermedel.
Ransonering – Ransoneringskort under andra världskriget
Det uppstod brist på viktiga importvaror och det blev en av statsledningens
uppgifter att sörja för en noga avvägd folkförsörjning.
Ransonering av varor blev det viktigaste medlet. På grund av den politiska
oron i Europa började ransoneringskort delas ut av Statens livsmedelskommission
redan i oktober 1939. Den första ransoneringen trädde i kraft i mars
1940 (kaffe och te). Socker ransonerades i april samma år och därefter
följde de flesta livsmedel liksom bensin, ved etcetera i snabb följd.
Den sista varan som ransonerades var salt från 1 januari 1945. Mjölktillgången
kunde dock under hela kristiden hållas riklig och oransonerad. Efter freden
1945 upphörde ransoneringarna efter hand och det sista som släpptes
fritt var kaffet (1951).
Hela ransoneringshanteringen sköttes av Livsmedelskommissionen (under Folkhushållningsdepartementet)
samt ute i landet av regionala kristidsstyrelser och kommunala kristidsnämnder.
Den ledande idén för ransoneringen var att den begränsade mängden
varor skulle få en så rättvis fördelning som möjligt
– gott om pengar skulle alltså inte kunna köpa större
mängd av eftertraktade varor. Som en följd av detta fick man även
lämna ransoneringskort vid restaurangbesök.
.
Förteckning över svenska ransoneringskort - 1941
• A - beredskapskort
• B - kaffekort
• C - kakaokort
• D - tvätt och rengöringsmedel
• E - mjöl och bröd
• F - småbarnskort
• G - Fläsk
• GS - köttvaror
• H - socker
• J - ljus
• K - beredskapskort
• L och Lp - rabattkort för matfett
• M och Mp - matfettskort
• O och Op - rabattkort för mjölk
• R - Råg
• S - Kött
• SKO - Sko, Skovaror och reparationer
• SR - Reservkuponger
• T - beredskapskort
• TX - Textilvaror
• U - beredskapskort
• V - Vete
• VR - mjöl och bröd
• X - beredskapskort
• Y - tobak
• Ä - ägg
• Ö -
Källor
• Händelser man minns - en krönika 1920-1969, fil dr Harald
Schiller 1970 från Wikipedia
