Karbidlampan

När kriget började 1939 blev det brist på lysfotogen, karbidlampor blev ersättningen när fotogenet i lamporna sinade. Denna karbidlampa har funnits i huset, och troligen fanns det även fler. Det sägs att det osade bra från dessa lampor, men att skenet var betydligt bättre och vitare än från de då vanliga fotogenlamporna. Följande kan nämnas om karbidlampans funktion (genomskärning se bild):

I karbidlampan reagerar kalciumkarbid med vatten. Acetylengas bildas och leds till en enkel brännare, där den brinner med kraftig, vit låga. Acetylen är en förening av kol och väte, är mycket lättantändlig och kan ge en explosiv blandning tillsammans med luft.
En karbidlampa består av två på varandra monterade behållare. I den undre, som är öppen upptill och gastätt fastspänd mot den övre med två excenterspännen, fylls karbiden på. Den övre behållaren fylls till en bestämd nivå med vatten. I botten har vattenbehållaren en reglerbar nålventil och genom den droppar vatten ned på karbiden. Behållaren har också en enkel säkerhetsventil.
Gasen som bildas i karbidbehållaren leds genom ett rör till en brännare ovanför vattenbehållaren. Lampan har någon form av glaskupa runt brännaren för att skydda lågan och minska bländningen.
Karbidlampan ger betydligt kraftigare och vitare ljus än fotogenlampa med veke, men skötseln är omständlig. Lampan brinner bara fem-sex timmar på en påfyllning av karbid och före nästa användning måste karbidbehållaren rengöras från blandningen av släckt kalk och vatten som blir kvar när all gas utvunnits och torkas ur.
Restprodukten luktar ungefär som från munnen på en människa som ätit för mycket vitlök. Lukten kommer av att karbiden också ger ifrån sig små mängder av en mycket giftig gas som heter fosfin.
När lampan ska tändas öppnas först nålventilen lite granna. Efter några sekunder kan man antända den acetylengas som börjar strömma ut från brännaren. Undan för undan som lampan brinner måste öppningen av ventilen ökas för att ge samma ljusstyrka. När lampan ska släckas stängs ventilen helt och lampan får stå tills den slocknar av sig självt.

Lampans skötsel
De två mycket fina hålen i brännaren måste rengöras med en särskild rensnål, vattenventilen måste skruvas ur då och då och göras ren och det får inte komma med några smolk i vattnet. Skötte man inte de sakerna perfekt, kunde det bli mycket krångel med lamporna.

Text är lånad från Internet och sidan:

http://195.67.26.70/bildarkivet/artiklar/folkliv/vindkraft.htm

samt ur boken

Karbid samt Karbidlampor och deras skötsel.Ingenjör Carl Möller

AB Svensk Export och Industriutställning Stockholm 1917