Mangel
Hur noga var inte min mamma med tvätten som skulle manglas? Jo, hon var extremt noga med att mangla allt sänglinne, alla linnedukar, och nästan all tvätt utom det hon istället strök. Jag minns när jag var liten hur jag brukade sitta på golvet under de lakan som skulle dras och vikas ihop, när de "slog ut" lakanet så blev det liksom en härlig vindpust, fylld av god doft från det nytvättade lakanet. Och så blev det också som en liten "koja" jag kunde sitta i under tiden mina föräldrar ägnade sig åt detta.
Det var tungt att veva den gamla mangeln, och därför fick ofta pappa vara behjälplig när det var dags för mangling. Allt blev så slätt och så fint... Och hur stolt kände sig inte min mor när hon lade in sina fint manglade sängkläder och dukar i sitt linneförråd, som var så vackert att beskåda att man hade kunnat haft dörren öppen jämt. Före påslakanens tid, användes ju enbart "över och underlakan", överlakanen var ofta broderade med fina monogram samt hade en virkad spets i överkanten. Jag minns att det kändes speciellt att lägga sig i en renbäddad säng med detta sänglinne, och det doftade alltid så gott...
Men inte tog jag själv efter min mor, mormors, mormorsmor o.s.v vad gäller mangling av sängkläder och dukar. Nä då, i vår stressade nutid har man inte tid med sånt "fjoller". Jag tvättar mina "mangelfria" sängkläder, viker ihop dem och stoppar in dem i linneskåpet. Jag stryker mina dukar så gott det går (inte blir de som med mangel) och äger inte ens en mangel. Hemma hos min far står den gamla mangeln i ett förråd, övertäckt med en fin "mangelduk", och idag är det ingen alls som gör anspråk på den. Dess öde är ovisst, men förmodligen så är den använd för sista gången...