Text hämtad från boken ”Nya lantmannens bok” utgiven
1949.
Är en apparat, som avser att med hjälp av centrifugalkraften ur helmjölken
avskilja grädde och skummjölk. Dess användning grundar sig på
förhållandet att fettets specifika vikt är avsevärt lägre
än mjölkens övriga beståndsdelars. Genom att i stället
för tyngdkraften använda centrifugalkraften, vilken senare till skillnad
från den förstnämnda kan påverkas genom ökning av
rotationshastigheten, avskiljs fettkulorna snabbare och mera fullständigt
från mjölkserum. Vid den vanligen förekommande varvhastigheten
hos separatorkulan i en mejeriseparator är centrifugalkraften ungefär
5000 gånger större än tyngdkraften.
Separatorn består av ett gjutjärnsstativ vari finns upphängd
en roterande behållare, den s.k. separatorkulan. I kulan finns en insats
bestående av ett antal snett ställda plåtar, s.k. alfaplåtar,
mellan vilka mjölken tvingas att passera. Härigenom uppdelas mjölken
i motsvarande antal ytterst tunna skikt och den väglängd som fettkulan
måste framtränga genom mjölkens serum kommer att mångfaldigt
förkortas, vilket medför ökad avverkning och förbättrad
renskumning.
Moderna mejeriseparatorer är vanligen av s.k. hermetisk typ. Mjölkens
gång i denna typ av separatorer är i korthet följande.
Mjölken tillförs separatorn genom en pump, som antingen är fristående
eller inbyggd i separatorn. Detta medför att mjölken under sin passage
genom den medelst särskilt konstruerade packningar hermetiskt slutna kulan
kommer att stå under ett visst övertryck. Mjölken inleds underifrån
genom den ihåliga axeln (spindeln) till separatorkulan som roterar med
en hastighet av 7000/varv per minut. Under inverkan av centrifugalkraften leds
fettkulorna mellan insatsplåtarna längs kulans centrum under det
att skummjölken förs mot kulans periferi. Grädde och skummjölk
lämnar separatorn genom skilda uttag varvid på grund av det ovan
nämnda övertrycket i separatorkulan resp. produkter utan anlitande
av ytterligare pumpar vidarebefordras till avsedd plats. Det karaktäristiska
för den hermetiska separatorn är att separeringen försiggår
under fullständig luftavspärrning, varigenom en absolut skumfri grädde
och skummjölk erhålls. De hermetiska separatorerna tillverkas för
en avverkning av upp till 5000 liter/timme.
Vid sidan av dessa för mejerier avsedda tillverkas även mindre separatorer
av skilda typer för handkraft. Principen för mjölkens behandling
är dock hos dessa i huvudsak densamma som hos de större typerna.
Separatorer har fått en omfattande användning även inom olika
industrier för separering av vätskor med olika specifik vikt, för
klarning av vätskor och för utvinning av värdefulla beståndsdelar
ur vätskor. Bland de över hundra olika separerings- och klarningsproblem,
som medelst för ändamålen anpassade konstruktioner av industriseparatorer
fått ett effektiv lösning, kan här bl.a. nämnas: rening
av smörj-, bränn- och strömbrytaroljor, animaliska och vegetabiliska
oljor och fetter, klarning av lacker, fernissor, vin, öl, fruktsaft, utseparering
av jäst, stärkelse m.m.
Från Wikipedia:
En separator är en apparat som separerar två vätskor som inte
är blandbara, eller separera bort partiklar i en vätska. Ordet separator
kommer från latinets separo som betyder "särskilja, avsöndra".
Separatorn har en mycket snabbt roterande behållare centrifug. Vid rotationen
pressas ett tyngre ämne ut från centrum på grund av centrifugalkraften
och ett lättare ämne ansamlas i centrum av separatorn. En separator
kan skilja tyngre och lättare vätskor från varandra (exempelvis
olja och vatten) eller vätskor från uppslammade partiklar. Separatorer
finns i många utföranden. Ett av det enklaste är kulkammarcentrifug,
som bland annat kan avskilja partiklar och slam. En andra typ av separator är
dekantern som kan ta bort mer slam. Förr skiljde man grädde från
mjölk genom att låta mjölk stå tills fettet flöt
upp till ytan och sedan kunde skummas av för hand, exempelvis med en gräddtjuv.
En framgångsrik separator tillverkades av Gustaf de Laval 1877. Med den
kunde man enkelt på kort tid skilja bort grädden ifrån mjölken.
Grädden användes främst till tillverkning av smör. När
den roterar med högt varvtal pressas mjölken, som är tyngst,
ut mot väggarna och grädden som är lättare samlas i mitten.
De Lavals separator hade en stor vev med en mycket hög utväxling till
separatorbehållaren och två utloppsrör, ett rör för
grädden och ett annat rör för den avfettade mjölken. Separatorn
kom att användas av de flesta mindre lantbruksgårdar i början
av 1900-talet innan mejerierna tog över hanteringen helt av mjölken
där bönderna fick betalt även efter mjölkens fetthalt som
mättes upp innan mjölken pumpades över i större behållare.
Många bönder hade speciella ko raser i besättningen för
att få mer grädde i mjölken och därmed bättre betalt
för sina leveranser till mejeriet.
Gustaf de Lavals konstruktion gjorde det möjligt att starta Alfa Laval,
den största[källa behövs] separatorfabriken i världen. Idag
levererar Alfa Laval fortfarande separatorer och annan processutrustning. Mjölkseparatorn
bidrog starkt till den svenska industrialiseringen; under det första decenniet
på 1900-talet fanns det över tjugo separatortillverkare enbart i
Stockholm.
Biografi Gustaf de Laval
Två världsberömda uppfinningar
1874 började Gustaf de Laval arbeta som ingenjör på Klosters
bruk i Dalarna. Under sin tid där fick han idéer till två
uppfinningar som skulle komma att ge honom världsrykte, separatorn och
ångturbinen.
Mjölkseparatorn
Dåtidens tidskrävande sätt att separera grädden från
mjölken gick ut på att låta mjölken stå framme tills
fettet flöt upp till ytan och kunde skummas av. Separatorn byggde på
en enkel princip, nämligen centrifugalkraft som uppstår i en snabbt
roterande behållare. Vid rotationen pressas de tyngre ämnena ut mot
behållarens väggar medan de lättare samlas i mitten. På
det sättet kan exempelvis vätskor med olika densitet separeras från
varandra. Mjölkseparatorn hade två utloppsrör, ett för
grädden och ett för den avfettade mjölken.
1878 tog Gustaf de Laval och hans affärspartner Oskar Lamm patent på
uppfinningen och började tillverka separatorn i en maskinverkstad på
Regeringsgatan i Stockholm. Gustaf de Laval fick Wallmarkska priset från
Kungliga Vetenskapsakademin för sin uppfinning. Mjölkseparatorn vann
dessutom första priset på ett flertal internationella utställningar
och 1883 kunde Gustaf de Laval och Oskar Lamm bilda AB Separator (numera Alfa-Laval).
Framgången var ett faktum och mjölkseparatorn användes faktiskt
på de flesta svenska bondgårdar under slutet av 1800- och början
av 1900-talet.
Gustaf de Laval (1845-1913) var en mycket produktiv uppfinnare med stora visioner.
Han var ständigt på jakt efter nya idéer, kastade sig mellan
olika projekt och grundade företag efter företag. Ångturbinen
och separatorn, en mjölkskumningsmaskin, var hans mest berömda uppfinningar.
Gustaf de Laval var dock mindre bra på att sköta sin ekonomi och
dog utfattig.
Uppväxt och studier
Gustaf de Laval föddes i en franskättad familj bosatt i Dalarna. Hans
far, Jacques de Laval, var officerare och lantmätare. Gustaf de Lavals
intresse för teknik föddes tidigt och ambitionerna var stora. Redan
vid tioårsåldern började han bygga ångmaskiner . Han
studerade flitigt och 1866 avslutade han sina studier vid Teknologiska Institutet
(som idag heter Kungliga tekniska högskolan). Dåtidens lågkonjunktur
gjorde att Gustaf de Laval inte hittade något arbete som motsvarade hans
ambitioner. Han sökte till Uppsala universitet där han studerade kemi
och doktorerade 1872.
Gustaf de Lavals patent i urval
1878 Separator
1883 Svävarfartyg (”ny konstruktion för att minska motståndet
i vattnet”)
1883 Ångturbin
1885 Apparat för bestämning av mjölkens fetthalt
1891 Fjädringssystemet
1892 Lavalmunstycket
1892 Elektrisk smältugn
1894 Mjölkningsapparat
1909 Ångpanna
1910 Metoden för våtkolning av torv
1913 En ny variant av de Lavals mjölkningsapparat
Separatorn patenterades 1879 av de Laval. Den första kommersiellt framgångsrika
handdrivna separatorn började säljas 1887.