Tillbaka

 

 

 

Separator

 

 

 

 

 

 


Text hämtad från boken ”Nya lantmannens bok” utgiven 1949.


Är en apparat, som avser att med hjälp av centrifugalkraften ur helmjölken avskilja grädde och skummjölk. Dess användning grundar sig på förhållandet att fettets specifika vikt är avsevärt lägre än mjölkens övriga beståndsdelars. Genom att i stället för tyngdkraften använda centrifugalkraften, vilken senare till skillnad från den förstnämnda kan påverkas genom ökning av rotationshastigheten, avskiljs fettkulorna snabbare och mera fullständigt från mjölkserum. Vid den vanligen förekommande varvhastigheten hos separatorkulan i en mejeriseparator är centrifugalkraften ungefär 5000 gånger större än tyngdkraften.
Separatorn består av ett gjutjärnsstativ vari finns upphängd en roterande behållare, den s.k. separatorkulan. I kulan finns en insats bestående av ett antal snett ställda plåtar, s.k. alfaplåtar, mellan vilka mjölken tvingas att passera. Härigenom uppdelas mjölken i motsvarande antal ytterst tunna skikt och den väglängd som fettkulan måste framtränga genom mjölkens serum kommer att mångfaldigt förkortas, vilket medför ökad avverkning och förbättrad renskumning.
Moderna mejeriseparatorer är vanligen av s.k. hermetisk typ. Mjölkens gång i denna typ av separatorer är i korthet följande.
Mjölken tillförs separatorn genom en pump, som antingen är fristående eller inbyggd i separatorn. Detta medför att mjölken under sin passage genom den medelst särskilt konstruerade packningar hermetiskt slutna kulan kommer att stå under ett visst övertryck. Mjölken inleds underifrån genom den ihåliga axeln (spindeln) till separatorkulan som roterar med en hastighet av 7000/varv per minut. Under inverkan av centrifugalkraften leds fettkulorna mellan insatsplåtarna längs kulans centrum under det att skummjölken förs mot kulans periferi. Grädde och skummjölk lämnar separatorn genom skilda uttag varvid på grund av det ovan nämnda övertrycket i separatorkulan resp. produkter utan anlitande av ytterligare pumpar vidarebefordras till avsedd plats. Det karaktäristiska för den hermetiska separatorn är att separeringen försiggår under fullständig luftavspärrning, varigenom en absolut skumfri grädde och skummjölk erhålls. De hermetiska separatorerna tillverkas för en avverkning av upp till 5000 liter/timme.
Vid sidan av dessa för mejerier avsedda tillverkas även mindre separatorer av skilda typer för handkraft. Principen för mjölkens behandling är dock hos dessa i huvudsak densamma som hos de större typerna.
Separatorer har fått en omfattande användning även inom olika industrier för separering av vätskor med olika specifik vikt, för klarning av vätskor och för utvinning av värdefulla beståndsdelar ur vätskor. Bland de över hundra olika separerings- och klarningsproblem, som medelst för ändamålen anpassade konstruktioner av industriseparatorer fått ett effektiv lösning, kan här bl.a. nämnas: rening av smörj-, bränn- och strömbrytaroljor, animaliska och vegetabiliska oljor och fetter, klarning av lacker, fernissor, vin, öl, fruktsaft, utseparering av jäst, stärkelse m.m.


Från Wikipedia:


En separator är en apparat som separerar två vätskor som inte är blandbara, eller separera bort partiklar i en vätska. Ordet separator kommer från latinets separo som betyder "särskilja, avsöndra". Separatorn har en mycket snabbt roterande behållare centrifug. Vid rotationen pressas ett tyngre ämne ut från centrum på grund av centrifugalkraften och ett lättare ämne ansamlas i centrum av separatorn. En separator kan skilja tyngre och lättare vätskor från varandra (exempelvis olja och vatten) eller vätskor från uppslammade partiklar. Separatorer finns i många utföranden. Ett av det enklaste är kulkammarcentrifug, som bland annat kan avskilja partiklar och slam. En andra typ av separator är dekantern som kan ta bort mer slam. Förr skiljde man grädde från mjölk genom att låta mjölk stå tills fettet flöt upp till ytan och sedan kunde skummas av för hand, exempelvis med en gräddtjuv.
En framgångsrik separator tillverkades av Gustaf de Laval 1877. Med den kunde man enkelt på kort tid skilja bort grädden ifrån mjölken. Grädden användes främst till tillverkning av smör. När den roterar med högt varvtal pressas mjölken, som är tyngst, ut mot väggarna och grädden som är lättare samlas i mitten. De Lavals separator hade en stor vev med en mycket hög utväxling till separatorbehållaren och två utloppsrör, ett rör för grädden och ett annat rör för den avfettade mjölken. Separatorn kom att användas av de flesta mindre lantbruksgårdar i början av 1900-talet innan mejerierna tog över hanteringen helt av mjölken där bönderna fick betalt även efter mjölkens fetthalt som mättes upp innan mjölken pumpades över i större behållare. Många bönder hade speciella ko raser i besättningen för att få mer grädde i mjölken och därmed bättre betalt för sina leveranser till mejeriet.
Gustaf de Lavals konstruktion gjorde det möjligt att starta Alfa Laval, den största[källa behövs] separatorfabriken i världen. Idag levererar Alfa Laval fortfarande separatorer och annan processutrustning. Mjölkseparatorn bidrog starkt till den svenska industrialiseringen; under det första decenniet på 1900-talet fanns det över tjugo separatortillverkare enbart i Stockholm.

Biografi Gustaf de Laval

Två världsberömda uppfinningar
1874 började Gustaf de Laval arbeta som ingenjör på Klosters bruk i Dalarna. Under sin tid där fick han idéer till två uppfinningar som skulle komma att ge honom världsrykte, separatorn och ångturbinen.


Mjölkseparatorn
Dåtidens tidskrävande sätt att separera grädden från mjölken gick ut på att låta mjölken stå framme tills fettet flöt upp till ytan och kunde skummas av. Separatorn byggde på en enkel princip, nämligen centrifugalkraft som uppstår i en snabbt roterande behållare. Vid rotationen pressas de tyngre ämnena ut mot behållarens väggar medan de lättare samlas i mitten. På det sättet kan exempelvis vätskor med olika densitet separeras från varandra. Mjölkseparatorn hade två utloppsrör, ett för grädden och ett för den avfettade mjölken.
1878 tog Gustaf de Laval och hans affärspartner Oskar Lamm patent på uppfinningen och började tillverka separatorn i en maskinverkstad på Regeringsgatan i Stockholm. Gustaf de Laval fick Wallmarkska priset från Kungliga Vetenskapsakademin för sin uppfinning. Mjölkseparatorn vann dessutom första priset på ett flertal internationella utställningar och 1883 kunde Gustaf de Laval och Oskar Lamm bilda AB Separator (numera Alfa-Laval). Framgången var ett faktum och mjölkseparatorn användes faktiskt på de flesta svenska bondgårdar under slutet av 1800- och början av 1900-talet.
Gustaf de Laval (1845-1913) var en mycket produktiv uppfinnare med stora visioner. Han var ständigt på jakt efter nya idéer, kastade sig mellan olika projekt och grundade företag efter företag. Ångturbinen och separatorn, en mjölkskumningsmaskin, var hans mest berömda uppfinningar. Gustaf de Laval var dock mindre bra på att sköta sin ekonomi och dog utfattig.


Uppväxt och studier
Gustaf de Laval föddes i en franskättad familj bosatt i Dalarna. Hans far, Jacques de Laval, var officerare och lantmätare. Gustaf de Lavals intresse för teknik föddes tidigt och ambitionerna var stora. Redan vid tioårsåldern började han bygga ångmaskiner . Han studerade flitigt och 1866 avslutade han sina studier vid Teknologiska Institutet (som idag heter Kungliga tekniska högskolan). Dåtidens lågkonjunktur gjorde att Gustaf de Laval inte hittade något arbete som motsvarade hans ambitioner. Han sökte till Uppsala universitet där han studerade kemi och doktorerade 1872.


Gustaf de Lavals patent i urval
1878 Separator
1883 Svävarfartyg (”ny konstruktion för att minska motståndet i vattnet”)
1883 Ångturbin
1885 Apparat för bestämning av mjölkens fetthalt
1891 Fjädringssystemet
1892 Lavalmunstycket
1892 Elektrisk smältugn
1894 Mjölkningsapparat
1909 Ångpanna
1910 Metoden för våtkolning av torv
1913 En ny variant av de Lavals mjölkningsapparat
Separatorn patenterades 1879 av de Laval. Den första kommersiellt framgångsrika handdrivna separatorn började säljas 1887.

 

Kuriosa broschyr

 

Tillbaka Upp